Nuñez

Skön morgon. Underbart väder. Nu, iväg för att införskaffa det sista inför ikväll, sedan en snabbfika med fader och systra, sedan se systra baletta sig fast på isen. Med skridskor, självfallet. Känner att detta kommer bli en superdag, inte minst för att den inleddes med Macy Grays's "Sweet Baby" (jag vill gifta mig till den låten), och min favorit macka. Favoritmackan består av Oliv-Ciabatta bröd, en skvätt olivolja, ost, kalkon, tomat samt en klick stark senap. Salt och peppar. Oslagbar kombo!


Ska som sagt vara aningen flitigare med kameran hädanefter... så, stay tuned.

 

 

 

Nattugglan är i farten igen. Varför vara trött när man kan vara icke trött... eller...

Hur som, mysig kväll som spenderades både med familj och sedan avslutningsvis med min devushka. Tror inte att jag är en person som mår särskilt bra av att vara ensam. Ingen vill väl vara ensam direkt kanske... men vissa tycker ju ändå att det är skönt att spendera mycket tid med sig själva. Och det KAN vara väldigt skönt.. absolut... men i slutändan är jag nog väldans sällskapssjuk och inte minst mys-beroende. Jag mår bra av närkontakt.

Nyår imorgon. Har fått en del påtryckningar om att skriva en av mina utförliga årskrönikor... men jag känner faktiskt inte för att göra det. Det känns som att ju äldre man blir... desto mindre definerar man sitt liv i år. Tiden flyter aningen mer ihop. Och som den idrottsflicka jag är tänker jag ju snarare i säsonger än vanliga år. Tragikomiskt nog. Dessutom väljer jag hellre att se fram mot nästa år. Visst har man en del privata nyårslöften... inga man kanske kommer tatuera in bakom örat, men småsaker man i varje fall kommer ha i bakhuvudet. Som jag tidigare nämnde kan ett årsskifte var den lilla kick man ibland behöver för att ta itu med saker och ting. Men att skriva ner strikt formulerade nyårslöften har aldrig känts som ett lyckat koncept för min del. Allt jag vet är att detta år kommer bli det år då jag tar hand om saker. Då jag inte längre accepterar att vara missnöjd alltför ofta, då jag inte tänker känna mig som en börda för folk längre, då jag inte tänker omge mig runt negativ energi, då jag inte tänker finna mig i att dras nedåt... Tvärtom gott folk, detta år ska vi uppåt. På ett eller annat sätt.

Detta år är det år då jag agerar istället för att sitta o tycka och tänka för mig själv. Detta är det år då jag ställer mig med bägge fötterna på jorden, och när jag väl känner att jag står tillräckligt stabilt för att klara av diverse knuffar från alla håll och kanter, då, då kör jag. Då låter jag mina armar omfamna mig själv, och kör... Jag kommer göra det jag behöver, det som är bäst för mig, och vissa saker kommer vara rena chansningar, men det kommer alltid kännas tryggt så länge jag håller fast vid mig själv med båda händerna. Detta är det år då jag investerar tid i att bygga på och utveckla den viktigaste vänskapen jag någonsin kommer att ha. Nämligen den med mig själv. Jag ser fram mot det.

Jag tror att mitt nyår imorgon kommer bli väldigt trevligt. Alldeles precis så som jag vill ha det. Jag ska göra mitt bästa för att agera kameraman, och evetuellt hamna på lite bilder jag själv... vi får se hur det blir.

Klockan är nu ställd på 10.00. Godnatt!

 

Bortse från den otroligt random:a (wow) videon och försök suga in en av mina favoritlåtar alla kategorier.

 

 

Jahapp. Relativt nyligen hemkommer från en 175 timmars bussresa. Dessa resor kan faktiskt vara ganska mysiga... men sedan försvinner lite av den där mysfaktorn när man tittar på klockan och inser att den är halv två och att man borde försöka sova lite. Sen försöker man. Det går aldrig. Man får kramp.

Var ju skapligt trött när jag ranglade in genom ytterdörren, men tröttheten har nu övergått i någon form av dvala. Just nu ligger jag och försöker summera de tankar som cirkulerat i ens hjänverkstad de senaste timmarna. Man har så mycket tid att tänka på under bussresor. Ibland är jag tacksam över min ytterst välutvecklade hjärnkapacitet... men ibland önskar jag bara att det fanns en "off" knapp. Speciellt på nätterna.

Oh well, snart är det ju banne mig nyår. Är väl kanske inte sådär jätteexhalterad över själva nyåret, inte som man var förr, men jag ser verkligen fram mot att påbörja ett nytt år. Även om man kommer vakna upp den 1 Januari 2011 och inte känna den minsta skillnad från dagen innan... så är det ju trots allt någon form av symbolik över det hela. Det känns som den där lilla kicken man behöver för att ta tag i saker.. och jag har saker att ta tag i... det har jag.

Sådär ja, jag hade ett tysen saker till att skriva om men nu gick faktiskt dval-känslan över till klassisk trötthet och jag känner att jag skulle kunna somna i denna sekund. Det skulle dock resultera i att min dator gled ner från min mage ner på golvet och med all säkerhet gick sönder... det vill vi ju inte. Eller? Vill vi kanske det? Vill vi kanske ha en ny bebis att leka med? Ja, det vill vi.


Mañana Mañana

Plötsligt slår det till. Och alltid olämpligt dessutom, typ, när jag har kommit hem och är helt redo för att krypa ner under täcket och sluta ögonen... då... DÅ blir jag hungrig. Alla vet ju att när man väl blir hungrig, ens känner antydan till att vara hungrig, så är det kört. Då kommer hungern inte ge sig. Man måste äta något, och när man äter något, blir man pigg.... tja, ni förstår ju själva.

Försöker driva piggheten ur mig genom att ligga och slötitta på Comedy Central. Vissa kväller kan det faktiskt hända att man ser ett och annat bra, många idag kända komiker har trots allt startat sin karriär där. Men andra kvällar, som denna, undrar man bara om själva stå upp komikern som står på scenen är skämtet i sig? Syftar just nu på en brud som har stått och härmat ett monster som vill "låna hennes kakibyxor och gå i kyrkan" i snart en 10 minuter. Det är så fruktansvärt låg nivå på denna humor. Visst att alla har olika humor och så vidare... fast i slutändan finns det bara bra humor och dålig humor. Detta är extremt dålig humor. Jag lider nästan av att titta på det (att stänga av tv:n eller byta kanal har inte riktigt fallit mig in än, men poletten trillar väl ner snart).

Måste slutligen bara få bjuda på en gammal klassiker till låt. Det är en typisk filmlåt och ingenting jag vanligen ligger och lyssnar på. Men i vissa stunder av reminiserande (yes I said it) får denna melodi bli soundtrack till diverse fina minnen. Den är ju trots allt väldigt romantisk. Är inte Celine Dion lite romantik i sig? Celine Dion kommer ju alltid vara Titanic...och Titanic kommer aldrig vara något annat än ren kärlek...

Anyways;

 

 

Det känns tryggt att veta att allt börjar med mig själv. Alla känslor...alla åsikter... alla tankar... de formas och skapas av mig. Ja, syftar då till mina egna tankar och känslor och åsikter. Har inte gått och fått storhetsvansinne.....


Jag är på ett sådant otroligt julmys humör just nu. Har väl egentligen varit det sen igår. Egentligen borde man fira myshögtider året runt... bara fika.. ge bort presenter... äta gott... tända levande ljus... mysa... allt sådant där, fast varje dag. Jag skulle i varje fall inte tröttna. För mig är julen ingen hysterisk högtid. Den är bara kärleksfull.







Girl when you're lost you know I find you... if i'm not beside you, i'm inside you.

Jag har kommit underfunn med vad jag inte behöver. Samt till viss mån, vad jag behöver.

En fundering, har inte alla något de tycker om.. något ät- alternativt drickbart som de bara avgudar, men samtidigt skäms över? Jag vet en person som till exempel älskar blodpudding. Det är en typisk sådan sak man skäms över. Dels för att det är äckligt, men också för att de finns något barnsligt över det hela.
Jag har en sådan sak. Nämligen Coca-Cola. Vissa kanske inte skulle se det som något man höjer ögonbrynen åt... och kanske gör man inte det då... men jag har i alla fall fått för mig att coca cola inte är sådär våldsamt sofistikerat. Det är liksom inte sådär jätteattraktivt att sitta o surpla coca-cola på en date.. och inte vidare mysigt att sitta sippa på en hemmakväll med kärleken. Men jag älskar det. Fortfarande. I vissa stunder finns det ingenting som kan slå ett glas iskall coca cola, jag är ledsen. Jag försöker väl till viss mån avveckla mitt cola drickande... mest för att det är just skämmigt, sedan är det väl inte sådär rysligt hälsosamt heller. Men det är mer skämselfaktorn som får mig att avstå.

En fundering 2, TOM HARDY? Ringer det en klocka hos någon? Varför pratas det inte om denna man dag in och dag ut undrar jag? Visserligen är han en smygis. På så sätt att man inte faller för honom vid första anblick.. utan vid andra, möjligen tredje. Jag var tvungen att se "Inception" två gånger för att till fullo förstå vad jag såg. Denne man är utan tvekan min nya favorit. Efter en obligatorisk googling upptäckte jag dessutom till min stora förvåning att han medverkar i flertalet filmer jag redan sett... men han har en förmåga att spela VÄLDIGT olika roller. Knappt att man känner igen honom i vissa roller. Han är extremt duktig på det han gör. Och förutom det är han ju då bara... sinnessjukt attraktiv. Som bekant är jag ganska kritisk och kräsen av mig så detta är beröm på hög nivå. Dessutom har han en väldans trevlig brittisk accent. En "liten" shot out. Tydligen var han även en bad boy som ung och är ganska rejält tatuerad. Och ska dessutom medverka i C.Nolans nästa Batman film. Vad mer behöver jag säga?

 

 

Hej hopp. Ledsen för dålig uppdatering. Varit lite sjukligt här borta. Att ha feber när ens normala kroppstemperatur ligger på 45 grader är banne mig en bedrift!

Hur som... dagen har ägnats åt dels lite ärenden, dels åt en av mina främsta talanger, nämligen stuvade makaroner. Så oförskämt enkelt och gott och nostalgiskt och.. allting. Komplett.

Jag hade ungefär en miljon saker i huvudet som jag ville få ur mig här, men nu ser jag att tiden rinner iväg. Det får bli mer senare.



Ses om ett litet tag....

Av någon anledning blir klockan alltid MER än 22:00 innan jag hinner hoppa i säng. Attans.

Min anledning denna kväll är att jag först satt fängslad (med en bit utomordentlig cheesecake i knät) framför CSI. Det är ju trots allt NÄSTAN mitt framtida yrke, så jag får väl ursäkta det som studietid. Efter det var tanken att jag skulle lägga ner för dagen. Men då börjar ju detta simpla men fantastiska program som jag tror heter Pensionärsjävlar, eller något i den stilen. ALLT är knappast kul... men jag tycker bara att hela idén är skön. Finns ett klipp där ett yngre par sitter på en parkbänk någonstans och bara njuter av att det är sommar, så rullar ett gäng pensionärer fram till dem, den ena har en stereo på axeln och ur den pumpas 2pac... de slår sig ner och rådiggar detta (självklart efter diverse secret handshakes)!!! Jag tycker det är så klockrent när man ser det. Och om JAG hade suttit där hade jag fått ett bryt.

Tror i allmänhet att min humoristiska nivå har sjunkit flera mil på senaste. Jag skrattar till exempel åt samma reklamer. I varje reklampause. I vissa stunder är man tacksam över att man bor ensam.

I andra stunder inte. Saknad är en märklig känsla. Man är inte riktigt glad.. inte ledsen heller.. möjligen aningen sorgsen.. men det är främst ett sug, som att något pressas ihop där inne.. man bara saknar helt enkelt. En unik känsla, kan vi väl säga.



Godnatts

 

 

 

Har med relativt stort intresse följt uppvakningen av "sveriges första terrorist-case"... eller snarare diskussionerna som följer. Aldrig kommer jag sluta förvånas över människor, och i synnerhet över människors okunskap. Vuxna människor som levt i princip halva sin livstid, och fortfarande bara... inte har KOLL helt enkelt. Inte har KOLL på hur verkligheten ser ut. Hur som, ska fundera över detta lite till, och sedan ger jag eventuellt ifrån mig min synpunkt på det hela.

För övrigt har jag på nytt insett hur brilliant Me'shell Ndegeocello är. I vissa stunder är det helt otroligt. Just nu sitter jag på vårt back office vilket innebär att jag har vissa arbetssysslor som kan skötas alldeles utmärkt med musik i öronen. Så just nu sitter jag och njuter av hennes "Comfort Woman". Det är något med djupet och lidelsen i hennes röst som bara fängslar mig. Och gör mig harmonisk på samma gång. Mycket bra.

 

 

 

Skön dag. Som jag tidigare nämnde stod balettföreställning på schemat. Fina systra min. Sedan var det ju då meningen att man skulle klarat av julklapparna... men jag kan väl kanske säga att jag inte var den enda i stockholm som tänkte så idag. Hysteri i vanlig ordning. Folk går för det de vill ha, om någon stupar på vägen spelar mindre roll, bara de får med sig rätt varor hem. Ibland tror jag att folk tar med sig barnvagnar på stan, utan barn i. Så att de har en ursäkt för att göra lite hur de vill, då kan de alltid fnysa o hänvisa till sitt lilla barn när de har kört över någons fot eller prejat en pensionär av gatan. Missförstå mig inte, jag tänker också bli mamma och gå runt med mitt/mina barn i en barnvagn... det är bara det att jag kommer vara en så oändligt mycket mer ödmjuk och jordnära mor än alla andra. Jag vet faktiskt inte varför det stör mig så mycket.. men på något sätt kan jag tycka att det finns något som är lite småvidrigt i att många verkar ha skaffat sig ett litet barn som någon slags ägodel... som ska visas up på facebook, bloggar, twitter, youtube... tja, you name it. Men iförsig har jag alltid varit ett stort fan av integritet. Det kanske låter som ett sådär lagom hycklande påstående från någon som har en blogg. Fast o andra sidan visas här bara de jag vill ska visas, vilket oftast är långt ifrån mitt allra personligaste.

Hur som, julklappar var det. Svar nja. Möjligen en och annan idé.. men så mycket längre än så kom vi inte idag.
Kvällen avrundades med lite trevligt besök av min ryska väninna och hennes påse med gifflar. Slår aldrig fel. Just nu känner jag mig i vanlig ordning sådär rastlös.. och kompenserar det genom att rent ut sagt ordbajsa ner hela den här sidan. Så jag ska istället lägga ner detta inlägg nu göra något vettigare.. som att försöka somna innan midnatt.

 

 

Försök känna det som jag känner det.. förstår att det är svårt, men försök.

 

 

 

 

 

Här har vi då ett av dessa guldkorn..

 

 

Trevlig kväll med trevliga vänner och trevlig mat. Vad som är om möjligt än trevligare är att en sovmorgon väntar imorgon. Det var ju ett tag sen. Planen är att inte svinga benen över sängkanten en sekund innan klockan 09.00. När man är van vid att få sova en 6 timmar per natt blir 8 helt plötsligt som en välsignelse. En natts brutalt god sömn är underskattat.

För övrigt står balettföreställning på morgondagens schema, systra mi har hittils gått en lite annorlunda väg än vad jag själv gjorde. Även om jag också hade kunnat bli en grym balettdansös. No doubt. Smidig och glamorös... Hannah... det förstår ni ju själva.

Nåja, stötte på lite svensk musik under kvällens gång, och mindes med ens att det faktiskt finns riktiga guldkorn att hämta bland svenska röster. Artister och låtar som spelades flitigt i ens hem under barndommen... ger mig faktiskt en nostalgitripp bara att lyssna på vissa melodier.


Föresten, ett litet hett tips så här på kvällskvisten; om ni känner att en sådär extemt våldsam nysning är på väg att explodera ut ur er... vänd då för guds skull bort huvudet från er laptop som ni har i knät 10 centimeter från ansiktet. Bara ett tips.

En fundering. Är det inte märkligt att man har utnyttjat ett system där du i princip måste bli kriminell eller skuldsatt för att bli komplett utbildad?

Vi säger som såhär, du vill plugga på universitet eller högskola. Utbildningarna är ju oftast då 3-4 år långa. Du får under denna tid 2500 kronor i månaden utav csn. Du får jobba vid sidan av, javisst, men du får inte tjäna mer än sammanlagt 8000 (?) i månaden. Så om du då planerar att bo själv, äta mat, ha en telefon, kanske internet och några enstaka tv-kanaler.... kommer man att bli ruinerad och utkastad. De val du har är då att ta ett lån på minst 150 000 kronor, ALTERNATIVT att jobba svart. Bli skuldsatt eller kriminell.

Fine, jag förstår också att de inte kan ge ut hur mycket osm helst i bidrag då väldigt många väljer att plugga vidare i Sverige. Men... borde det inte vara mitt val att få jobba hur mycket jag själv vill? Om jag vill ha ett eftermiddagsjobb, ett nattjobb och dessutom ett morgonjobb innan skolan så borde jag väl få det? Eller? Hur kan man INTE få tjäna hur mycket pengar man vill? Genom ärligt knegande? Det finns säkert någon superintelligent förklaring till detta men jag har BANNE MIG inte fått den presenterad för mig än. I princip är väl det enda argumentet jag hört; "Ja men tänk på ungdomar i USA.. där kostar själva utbildningen hur mycket som helst!!"

Jaha... våldsamt starkt argument. En riktigt vinnare. Eller?  

Missförstå mig inte, jag ÄR väldigt tacksam över möjligheten att få studera vidare. Jag tycker om att lära mig nya saker. Kunskap är bland det bästa jag vet och jag vill ständigt ha mer. Jag tycker bara att hur mycket jag väljer att jobba och tjäna ihop vid sidan av (för att få min vardag att gå runt) borde vara min ensak. Jag skulle egentligen kunna fortsätta att skriva om alla de saker i samhället jag anser borde vara MIN ensak i flera timmar till eftersom att jag verkligen kommit igång nu... typ, sådana frågor som abort och dödshjälp...

Saken är som såhär att jag är ändå en människa som tycker att det är viktigt att hysa respekt för andra människor, deras åsikter, religion och politiska uppfattning. Om någon tycker att abort är fel, för att de anser att man tar ett liv, och det inte är upp till människan att bestämma vem som ska leva eller dö då det är Guds beslut, anser jag inte att motargumentet bör vara något i stil med "ett så litet foster räknas inte som något vid liv".. eller, "Gud finns ju ändå inte". Av den enkla anledningen att om en person tror på exempelvis Gud, så ser dennes verklighet ut så. Det är då denne persons sanning. Vi skapar alla våra egna verkligheter, så det finns ingen poäng med att argumentera kring hurvida min eller din är den "rätta". Det jag därimot då tycker att man bör använda som motargument är just principen med att det bör vara var persons ensak. Inte att MÖRDA hej vilt, nej, men en kvinna som exempelvis varit med om en våldtäkt, olycka eller på annat sätt ofrivilligt blivit gravid bör ha rätten att själv bestämma ifall hon vill föda detta barn eller inte. Hon ska bestämma över sin egen kropp. En kvinna som med flit blivit gravid kommer förmodligen inte ens överväga alternativet abort i alla fall. Samma princip tycker jag att man kan applicera på frågan om dödshjälp. Blir jag en dag förlamad från näsan och nedåt ska jag få bestämma vare sig jag vill leva eller dö. Av ren princip ska jag få bestämma över min egen kropp.

Oh well.. nu började detta likna en uppsats. Men hur som, ni har förmodligen förstått min poäng. Ni som känner mig väl vet att jag kan gå igång på diverse politiska ämnen.. vet dessutom att det finns oändligt många fler aspekter man måste ta hänsyn till när de gäller ovan nämnda frågor. Det är ytterst svårt att argumentera båda FÖR och MOT. Men det är just därför de kallas DILEMMAN.


Sådär, nu var det dags att lämna jobbet efter ännu en dags hårt slit.................


:)

Fullspäckade dagar. Ständigt sysselsatt. Jag vill ha det så just nu. Visst uppskattar jag dessa lugna stunder om kvällarna... men ibland är det inte bra att ha för mycket tid med sitt eget huvud. Det är något jag har fått lära mig.

Insåg för en liten stund sen att det nu på söndag är tredje advent... sedan är det endast en vecka kvar till fjärde advent. Sen är det julafton. Sen är det nyår. Detta år har flygit förbi och det känns fortfarande som att dagarna bara kastar sig förbi. Bara en liten inflik. Kanske skulle man börja kika på julklappar denna helg.. o andra sidan har jag aldrig varit den som är ute i "god" tid när det kommer till julklappar, så varför bryta en vinnande trend?

Oh well. Efter att ha sett ännu ett Criminal Minds (världsbäst) avsnitt och avnjutit en trevlig middag är det dags att krypa ner mellan lakanen och försöka få upp någon form av värme. Trots att denna lägenhet har en snitt temperatur på -20c brukar det inte ta allt för lång tid. Ledig kväll imorgon och ledig lördag. Passar mig perfekt då jag är i behov av en riktig 15 timmars-sömn. Samt lite närhet och värme från mina vänner. Något sådant.


Godnatt, kom ihåg era drömmar.

 

Vill göra en liten shout out till John Legend. Han har ändå hållit på ett tag nu känns det som. Är alltid smått skeptisk tills han nya album då de kommer ut... får alltid för mig att han ska ha gått o blivit totalt komersiell. MEN, han överraskar alltid. Tillslut. Det tar alltid sin lilla tid innan jag kan börja "känna" hans musik så att säga. Först nu har jag tillexempel börjat uppskatta albumet "Evolver" på riktigt. Och nu uppskattar jag det verkligen. I princip varje spår...


Som sagt, fortsätt gärna förgylla min tillvaro några år till herr Legend. 



 

Om inte annat borde man banne mig bli journalist bara för att aftonbladet.se FINNS. Jesus. Mer om det senare. Somliga måste ju faktiskt jobba.



:)

Svåra beslut är inte menade att vara enkla eller smärtfria. Detsamma gäller svåra processer. Så kanske är det ingen idé att låtsas att de är det. Eller så kör man på "fake it til you make it" -principen. Det kan också fungera. Finns nog inget rätt eller fel. Det viktiga är att bearbeta saker på sitt eget vis. Ta sin egen tid till saker och ting.



För övrigt undrar jag i nuläget vem som är mest "svensk" av sig. Avskyr egentligen när folk använder sig av det där uttrycket, då jag tycker det är extremt nedtryckande att generalisera på det där sättet. Men hur som.

Sitter på ett café här på söder, stället är byggt som så att man kan gå upp för små trappor lite här o var för att komma åt ytterligare sittplatser. Nu har en kvinna bestämt sig för att sätta sig mitt i en sådanhär trappa. Med sin dator. Och författa lite efter vad jag kan utläsa. För det första kommer ingen förbi henne... men det är inte det mest intressanta, nej, det mest intressanta är att medan jag suttit och studerat denna människa har kanske en tre olika personer försökt ta sig förbi, och SAMTLIGA har sagt något i stil med: "Oj oj, ursäkta, förlåt, nu måste jag gå förbi här igen oj oj oj"...
De har alltså ursäktat sig så in i norden! Till kvinnan med datorn! När det är HON som uppenbarligen satt sig mitt i vägen där folk ska gå. Men jag vet inte, jag kanske missade att ifall man har en Mac Air dator har man fri passage överallt. Det kanske ingick i köpet så att säga. Köp en Mac Air laptop och gör vad i hela världen du känner för.

Jag vet inte vem som är mest klassiskt bananig i detta fall.. de som ursäktar sig när någon annan gör fel, eller JAG som stör mig på att hon sitter någon annanstans än där man "ska" sitta. Jag vet inte, men hur som kommer jag nu när jag ska gå ställa mig precis bakom henne och högt och tydligt säga; "ursäkta, skulle du kunna flytta på dig så att jag kan använda trappan till att gå i?" Inget ursäktande här inte.

 

 

En av de finaste låtarna genom tiderna. Hennes konserter kan vara bland det mest romantiska jag kan tänka mig. Underbart..

 

 

 

Konserter är utan tvekan det bästa som finns. Edukerad njutning på hög nivå. Hösten brukar ofta vara en bra tid för konserter... och mycket riktigt kommer till exempel Brian Mcknight till Berns nästa onsdag. Men det här med vardagskonserter är lite utav en lyx jag inte riktigt har tiden för längre. Eller snarare, behovet av sömn på veckodagarna är för stort. I maj kommer dock en kvinna som jag alla gånger skulle stanna upp hela natten för. Sade gästar globen den 10 Maj och jag kommer självfallet vara där. Sade är bara... Sade helt enkelt. Unik och enastående.

Förresten är det just nu så kallt i den här lägenheten att jag tror att det kommer börja ånga ur in mun vid varje andetag snart. Herre. Min. Gud.

Knäckebröd är extremt underskattat. Nästan lika underskattat som en god natts sömn.

En av de saker jag har kommit underfunn med är att vissa saker bli enklare med åldern. Eller med tiden, kanske jag ska säga. Tidigare var det så lätt att bli stött. Sårad, irriterad, arg, besviken... allt det där. Visst kan jag fortfarande bli allt det jag nu nämnde, men det känns som att jag har lättare att acceptera saker. Om någon bestämmer sig för att vara oärlig eller falsk, så finns det inte så mycket mer man kan göra åt den saken. Då tar man helt enkelt avstånd. Man har alltid ett val och man bör alltid välja att ta avstånd från sådant och sådana som orsakar en mer huvudvärk än glädje.

Visst svider det att känna sig sviken av någon man trodde man visste vart man hade... men jag kommer alltid vara av den åsikten att jag hellre vill veta. Jag vill hellre ha allt rakt i ansiktet än att gå runt i ovisshet. Så, som sagt, visst svider det, men nu vet du åtminstone vart personen i fråga står. Och som en vän till mig alltid brukade säga: "Om någon vill göra något, kommer den personen att göra det vare sig du vill det eller inte, och i slutet av dagen finns det ingenting du kan göra för att förhindra det.". Jag har upptäckt att om man har det här tankesättet... besparar man sig själv en massa jäkla tankeverksamhet och känsloverksamhet. Det som händer kommer hända, oavsett. Man har alltid ett val, man kan alltid gå ur en situation eller en relation när helst man vill. Och det tjänar ingenting till att spekulera i "hur? varför? tänk om? kanske?"... När ni väl anammar detta PÅ RIKTIGT... lovar jag er att ni kommer känna en harmoni smyga sig fram inom er.

Om en vän inte beter sig som en vän gör.. kanske den inte är värd din tid i alla fall. Och med tiden inser man vilka man verkligen har vid sin sida, oavsett vart man befinner sig. Det finns personer som har sett så mycket negativt komma från mig... och fortfarande är kärlek de första de känner när de ser mig. Dessa få personer är värda att hålla fast vid, with both hands. 


Sådär... lite food for thought...



Godnatt.

Dagen började med en välbehövlig sovmorgon. Sedan fortsatte morgonen till att bli precis en sådan morgon som jag tycker om. En sådan morgon då man har all tid i världen, tid till att avnjuta en väl förberedd frukost, tid till en storstädning i lägenheten, tid till att jobba sig genom diverse fina album som finns i skattkistan... sedan ta en lång het dusch och kunna lämna lägenhet och känna sig allmänt redo för dagen. Precis en sådan morgon.

Jag valde för övrigt att ha Maxwell som sällskap idag. Dels hans senaste Blacksummers'night men självfallet även hans äldre verk... dessa tidlösa underbara verk.. För er som inte vet, pratar jag om Urban Hang Suite, Embrya och Now. Det var ett litet tag sen sist, men Maxwell är alltid ett kärt återseende.

För övrigt har jag idag under de stunder jag får för mig själv kommit till insikt vad gäller vissa saker... och känner hur harmonin växer inom mig. Mer om det senare. Nu är det dags för ännu en träning.


Later!