Nuñez

Av någon anledning blir klockan alltid MER än 22:00 innan jag hinner hoppa i säng. Attans.

Min anledning denna kväll är att jag först satt fängslad (med en bit utomordentlig cheesecake i knät) framför CSI. Det är ju trots allt NÄSTAN mitt framtida yrke, så jag får väl ursäkta det som studietid. Efter det var tanken att jag skulle lägga ner för dagen. Men då börjar ju detta simpla men fantastiska program som jag tror heter Pensionärsjävlar, eller något i den stilen. ALLT är knappast kul... men jag tycker bara att hela idén är skön. Finns ett klipp där ett yngre par sitter på en parkbänk någonstans och bara njuter av att det är sommar, så rullar ett gäng pensionärer fram till dem, den ena har en stereo på axeln och ur den pumpas 2pac... de slår sig ner och rådiggar detta (självklart efter diverse secret handshakes)!!! Jag tycker det är så klockrent när man ser det. Och om JAG hade suttit där hade jag fått ett bryt.

Tror i allmänhet att min humoristiska nivå har sjunkit flera mil på senaste. Jag skrattar till exempel åt samma reklamer. I varje reklampause. I vissa stunder är man tacksam över att man bor ensam.

I andra stunder inte. Saknad är en märklig känsla. Man är inte riktigt glad.. inte ledsen heller.. möjligen aningen sorgsen.. men det är främst ett sug, som att något pressas ihop där inne.. man bara saknar helt enkelt. En unik känsla, kan vi väl säga.



Godnatts