Ibland, lite då och då, har jag en åsikt om saker och ting....
En fundering. Är det inte märkligt att man har utnyttjat ett system där du i princip måste bli kriminell eller skuldsatt för att bli komplett utbildad?
Vi säger som såhär, du vill plugga på universitet eller högskola. Utbildningarna är ju oftast då 3-4 år långa. Du får under denna tid 2500 kronor i månaden utav csn. Du får jobba vid sidan av, javisst, men du får inte tjäna mer än sammanlagt 8000 (?) i månaden. Så om du då planerar att bo själv, äta mat, ha en telefon, kanske internet och några enstaka tv-kanaler.... kommer man att bli ruinerad och utkastad. De val du har är då att ta ett lån på minst 150 000 kronor, ALTERNATIVT att jobba svart. Bli skuldsatt eller kriminell.
Fine, jag förstår också att de inte kan ge ut hur mycket osm helst i bidrag då väldigt många väljer att plugga vidare i Sverige. Men... borde det inte vara mitt val att få jobba hur mycket jag själv vill? Om jag vill ha ett eftermiddagsjobb, ett nattjobb och dessutom ett morgonjobb innan skolan så borde jag väl få det? Eller? Hur kan man INTE få tjäna hur mycket pengar man vill? Genom ärligt knegande? Det finns säkert någon superintelligent förklaring till detta men jag har BANNE MIG inte fått den presenterad för mig än. I princip är väl det enda argumentet jag hört; "Ja men tänk på ungdomar i USA.. där kostar själva utbildningen hur mycket som helst!!"
Jaha... våldsamt starkt argument. En riktigt vinnare. Eller?
Missförstå mig inte, jag ÄR väldigt tacksam över möjligheten att få studera vidare. Jag tycker om att lära mig nya saker. Kunskap är bland det bästa jag vet och jag vill ständigt ha mer. Jag tycker bara att hur mycket jag väljer att jobba och tjäna ihop vid sidan av (för att få min vardag att gå runt) borde vara min ensak. Jag skulle egentligen kunna fortsätta att skriva om alla de saker i samhället jag anser borde vara MIN ensak i flera timmar till eftersom att jag verkligen kommit igång nu... typ, sådana frågor som abort och dödshjälp...
Saken är som såhär att jag är ändå en människa som tycker att det är viktigt att hysa respekt för andra människor, deras åsikter, religion och politiska uppfattning. Om någon tycker att abort är fel, för att de anser att man tar ett liv, och det inte är upp till människan att bestämma vem som ska leva eller dö då det är Guds beslut, anser jag inte att motargumentet bör vara något i stil med "ett så litet foster räknas inte som något vid liv".. eller, "Gud finns ju ändå inte". Av den enkla anledningen att om en person tror på exempelvis Gud, så ser dennes verklighet ut så. Det är då denne persons sanning. Vi skapar alla våra egna verkligheter, så det finns ingen poäng med att argumentera kring hurvida min eller din är den "rätta". Det jag därimot då tycker att man bör använda som motargument är just principen med att det bör vara var persons ensak. Inte att MÖRDA hej vilt, nej, men en kvinna som exempelvis varit med om en våldtäkt, olycka eller på annat sätt ofrivilligt blivit gravid bör ha rätten att själv bestämma ifall hon vill föda detta barn eller inte. Hon ska bestämma över sin egen kropp. En kvinna som med flit blivit gravid kommer förmodligen inte ens överväga alternativet abort i alla fall. Samma princip tycker jag att man kan applicera på frågan om dödshjälp. Blir jag en dag förlamad från näsan och nedåt ska jag få bestämma vare sig jag vill leva eller dö. Av ren princip ska jag få bestämma över min egen kropp.
Oh well.. nu började detta likna en uppsats. Men hur som, ni har förmodligen förstått min poäng. Ni som känner mig väl vet att jag kan gå igång på diverse politiska ämnen.. vet dessutom att det finns oändligt många fler aspekter man måste ta hänsyn till när de gäller ovan nämnda frågor. Det är ytterst svårt att argumentera båda FÖR och MOT. Men det är just därför de kallas DILEMMAN.
Sådär, nu var det dags att lämna jobbet efter ännu en dags hårt slit.................
:)
Vi säger som såhär, du vill plugga på universitet eller högskola. Utbildningarna är ju oftast då 3-4 år långa. Du får under denna tid 2500 kronor i månaden utav csn. Du får jobba vid sidan av, javisst, men du får inte tjäna mer än sammanlagt 8000 (?) i månaden. Så om du då planerar att bo själv, äta mat, ha en telefon, kanske internet och några enstaka tv-kanaler.... kommer man att bli ruinerad och utkastad. De val du har är då att ta ett lån på minst 150 000 kronor, ALTERNATIVT att jobba svart. Bli skuldsatt eller kriminell.
Fine, jag förstår också att de inte kan ge ut hur mycket osm helst i bidrag då väldigt många väljer att plugga vidare i Sverige. Men... borde det inte vara mitt val att få jobba hur mycket jag själv vill? Om jag vill ha ett eftermiddagsjobb, ett nattjobb och dessutom ett morgonjobb innan skolan så borde jag väl få det? Eller? Hur kan man INTE få tjäna hur mycket pengar man vill? Genom ärligt knegande? Det finns säkert någon superintelligent förklaring till detta men jag har BANNE MIG inte fått den presenterad för mig än. I princip är väl det enda argumentet jag hört; "Ja men tänk på ungdomar i USA.. där kostar själva utbildningen hur mycket som helst!!"
Jaha... våldsamt starkt argument. En riktigt vinnare. Eller?
Missförstå mig inte, jag ÄR väldigt tacksam över möjligheten att få studera vidare. Jag tycker om att lära mig nya saker. Kunskap är bland det bästa jag vet och jag vill ständigt ha mer. Jag tycker bara att hur mycket jag väljer att jobba och tjäna ihop vid sidan av (för att få min vardag att gå runt) borde vara min ensak. Jag skulle egentligen kunna fortsätta att skriva om alla de saker i samhället jag anser borde vara MIN ensak i flera timmar till eftersom att jag verkligen kommit igång nu... typ, sådana frågor som abort och dödshjälp...
Saken är som såhär att jag är ändå en människa som tycker att det är viktigt att hysa respekt för andra människor, deras åsikter, religion och politiska uppfattning. Om någon tycker att abort är fel, för att de anser att man tar ett liv, och det inte är upp till människan att bestämma vem som ska leva eller dö då det är Guds beslut, anser jag inte att motargumentet bör vara något i stil med "ett så litet foster räknas inte som något vid liv".. eller, "Gud finns ju ändå inte". Av den enkla anledningen att om en person tror på exempelvis Gud, så ser dennes verklighet ut så. Det är då denne persons sanning. Vi skapar alla våra egna verkligheter, så det finns ingen poäng med att argumentera kring hurvida min eller din är den "rätta". Det jag därimot då tycker att man bör använda som motargument är just principen med att det bör vara var persons ensak. Inte att MÖRDA hej vilt, nej, men en kvinna som exempelvis varit med om en våldtäkt, olycka eller på annat sätt ofrivilligt blivit gravid bör ha rätten att själv bestämma ifall hon vill föda detta barn eller inte. Hon ska bestämma över sin egen kropp. En kvinna som med flit blivit gravid kommer förmodligen inte ens överväga alternativet abort i alla fall. Samma princip tycker jag att man kan applicera på frågan om dödshjälp. Blir jag en dag förlamad från näsan och nedåt ska jag få bestämma vare sig jag vill leva eller dö. Av ren princip ska jag få bestämma över min egen kropp.
Oh well.. nu började detta likna en uppsats. Men hur som, ni har förmodligen förstått min poäng. Ni som känner mig väl vet att jag kan gå igång på diverse politiska ämnen.. vet dessutom att det finns oändligt många fler aspekter man måste ta hänsyn till när de gäller ovan nämnda frågor. Det är ytterst svårt att argumentera båda FÖR och MOT. Men det är just därför de kallas DILEMMAN.
Sådär, nu var det dags att lämna jobbet efter ännu en dags hårt slit.................
:)
Kommentarer
Trackback
