Nuñez

Jahapp. Relativt nyligen hemkommer från en 175 timmars bussresa. Dessa resor kan faktiskt vara ganska mysiga... men sedan försvinner lite av den där mysfaktorn när man tittar på klockan och inser att den är halv två och att man borde försöka sova lite. Sen försöker man. Det går aldrig. Man får kramp.

Var ju skapligt trött när jag ranglade in genom ytterdörren, men tröttheten har nu övergått i någon form av dvala. Just nu ligger jag och försöker summera de tankar som cirkulerat i ens hjänverkstad de senaste timmarna. Man har så mycket tid att tänka på under bussresor. Ibland är jag tacksam över min ytterst välutvecklade hjärnkapacitet... men ibland önskar jag bara att det fanns en "off" knapp. Speciellt på nätterna.

Oh well, snart är det ju banne mig nyår. Är väl kanske inte sådär jätteexhalterad över själva nyåret, inte som man var förr, men jag ser verkligen fram mot att påbörja ett nytt år. Även om man kommer vakna upp den 1 Januari 2011 och inte känna den minsta skillnad från dagen innan... så är det ju trots allt någon form av symbolik över det hela. Det känns som den där lilla kicken man behöver för att ta tag i saker.. och jag har saker att ta tag i... det har jag.

Sådär ja, jag hade ett tysen saker till att skriva om men nu gick faktiskt dval-känslan över till klassisk trötthet och jag känner att jag skulle kunna somna i denna sekund. Det skulle dock resultera i att min dator gled ner från min mage ner på golvet och med all säkerhet gick sönder... det vill vi ju inte. Eller? Vill vi kanske det? Vill vi kanske ha en ny bebis att leka med? Ja, det vill vi.


Mañana Mañana