Nuñez

En av de saker jag har kommit underfunn med är att vissa saker bli enklare med åldern. Eller med tiden, kanske jag ska säga. Tidigare var det så lätt att bli stött. Sårad, irriterad, arg, besviken... allt det där. Visst kan jag fortfarande bli allt det jag nu nämnde, men det känns som att jag har lättare att acceptera saker. Om någon bestämmer sig för att vara oärlig eller falsk, så finns det inte så mycket mer man kan göra åt den saken. Då tar man helt enkelt avstånd. Man har alltid ett val och man bör alltid välja att ta avstånd från sådant och sådana som orsakar en mer huvudvärk än glädje.

Visst svider det att känna sig sviken av någon man trodde man visste vart man hade... men jag kommer alltid vara av den åsikten att jag hellre vill veta. Jag vill hellre ha allt rakt i ansiktet än att gå runt i ovisshet. Så, som sagt, visst svider det, men nu vet du åtminstone vart personen i fråga står. Och som en vän till mig alltid brukade säga: "Om någon vill göra något, kommer den personen att göra det vare sig du vill det eller inte, och i slutet av dagen finns det ingenting du kan göra för att förhindra det.". Jag har upptäckt att om man har det här tankesättet... besparar man sig själv en massa jäkla tankeverksamhet och känsloverksamhet. Det som händer kommer hända, oavsett. Man har alltid ett val, man kan alltid gå ur en situation eller en relation när helst man vill. Och det tjänar ingenting till att spekulera i "hur? varför? tänk om? kanske?"... När ni väl anammar detta PÅ RIKTIGT... lovar jag er att ni kommer känna en harmoni smyga sig fram inom er.

Om en vän inte beter sig som en vän gör.. kanske den inte är värd din tid i alla fall. Och med tiden inser man vilka man verkligen har vid sin sida, oavsett vart man befinner sig. Det finns personer som har sett så mycket negativt komma från mig... och fortfarande är kärlek de första de känner när de ser mig. Dessa få personer är värda att hålla fast vid, with both hands. 


Sådär... lite food for thought...



Godnatt.