Nuñez

Jag har, så länge jag kan minnas, tyckt att det är ganska bra att hitta på egna ord. Eller jag tycker väl snarare att svenska språket inte riktigt räcker till när jag vill uttrycka mig fritt. Det är inte direkt så att jag tycker något annat språk är mycket bättre... en mix av alla skulle självfallet vara det ultimata.

Hur som så satt jag och tänkte på detta och försökte i mitt huvud ranka alla dessa ord och komma fram till vilket jag tycker om bäst... "Edukering" ligger mig ju självfallet varmt om hjärtat då jag känner att det representerar mig. Edukeringsmästaren liksom...... Reminisering är också ett bra ord, just för att man kan säga det lite sådär i förbifarten utan att folk egentligen reagerar. Sedan finns det ju alltid någon jäkla besserwisser i gänget som ska påpeka att "REMINISERA?? Vi är faktiskt i Sverige!!" Ehm, mjo, det är vi. Men har du någonsin hört en engelsktalande person säga något i stil med "I reminiserar..." eller...? ni förstår min poäng. Det är helt enkelt den ultimata svenska versionen av ordet.

Så, denna diskussion pågick alltså i mitt huvud när det slog mig att HAH! Jag har ju en klar favorit. "Råkelse" är det bästa ordet jag någonsin kommit på, alla kategorier. Ibland sitter man ju där och ska berätta om en händelse eller förklara något och man bara känner att fan, denna historia blir inte riktigt genuin. Jag lyckas inte RIKTIGT förmedla känslan av vad som hände till min åhörare... varför? Jo, för det perfekta ordet finns inte till hands. Råkelse är exakt ett sådant ord som hjälper en ur sådana situation. Och hur ni än försöker komma på uttryck eller ord som faktiskt skulle kunna betyda i princip samma sak... så kommer ni aldrig ifrån att det inte finns ETT ENDA ord som på samma kompletta sätt förmedlar det som ordet "råkelse" förmedlar.


Oh, I'm so good.